Har tillbringat eftermiddagen på Socialdemokraternas Vårdtoppmöte i Västerås. Har twittrat korta iakttagelser under dagen men eftersom det är frustrerande att inte få använda mer än typ 140 tecken (en del går ju dessutom bort till användarnamn, kanalval – i det här fallet #framtid) så måste jag skriva lite mer om några saker…
Börjar med inledningen och Mona Sahlins tal: Twittrade: ”Mona: vi står redo att utmana Reinfeldt #framtid
Utropet ”S, we can” lanserades av Stefan Löwdén och återkom sedan i Mona Sahlins inledningstal. Mona uttydde ”S, we can” som: Socialdemokraterna kan – genomföra imponerande rådslag (450 000 personer har varit med), öka rättvisan, investera i Sverige. Sverige kan – utvecklas bättre och satsa på nya jobb.
När Mona Sahlin i riksdagen angrep den moderatledda regeringen och konstaterade att: ”2008 kanske blir året då fabriksarbetarens dotter och direktörens son slutar dela väntrum på sjukhuset” svarade kristdemokraternas Göran Hägglund (enligt uppgift även socialminister i regeringen…): ”Ja, må det bli på det sättet.”
Och där blir det tydligt att vi har olika värderingar: vi kan aldrig acceptera att skattepengar bidrar till att skapa ett så delat samhälle. I den frågan syns de politiska skillnaderna.
Twittrade: ”vill vidga vyerna: vård inte=sjukhus” och ”(s) vårdpol har (faktiskt) utveckl. – inte bara i retorik”
Det var många bra diskussioner under eftermiddagen, men det är ofta lite för smalt: vård är nämligen inte bara ”sjukvård”, inte bara ”sjukhus” och inte bara ”vårdcentraler”.
Det är också elevhälsa – att barn och unga får stöd och hjälp att utvecklas och växa upp till starka och friska individer.
Det är också äldrevård – en oerhört stor del av vården i Sverige görs av kommunerna, framförallt i form av äldrevård.
Uttalandet som antogs ändrades också på denna punkt, efter synpunkter från bland annat Jönköping och Örebro län…
Möjligen lite väl förenklad bild av vad Hägglund sa i partiledardebatten för ett år sedan. Han sa så här:
”Mona Sahlin säger här att 2008 kan bli det år då arbetarens dotter och direktörens son inte längre delar väntrum. Ja, må det bli på det sättet. Min målsättning är inte att människor ska dela väntrum. Min målsättning är att människor ska få vård, att människor ska få den omsorg de är i behov av. Socialdemokraternas ambitioner på området är alldeles för vaga. ”
….men också så här:
” Vi är inte nöjda med att saker och ting fördelas rättvist i den meningen att alla får vänta lika länge.
Wigforss lär ha sagt en gång att armod är lättare att fördras om det delas av alla. Men det kan inte vara ambitionen att åstadkomma armodet, och det kan inte vara ambitionen att åstadkomma lika lång väntan för alla. Ambitionen måste vara att korta köerna, få bort köerna, så att människor kommer till vården eller äldreomsorgen – att de får vård i tid.
Under Socialdemokraternas tid ökade antalet privata sjukvårdsförsäkringar från 0 till ungefär 280 000. Socialdemokraterna ondgör sig i dag mycket över de privata sjukvårdsförsäkringarna. Jag kan vara bekymrad över dem. De är ett tecken på att vi inte lyckats fullt med vad vi borde göra, men Socialdemokraterna bär ansvaret i den frågan.”
Jo, visst sa Göran Hägglund mer än det jag citerade. Och om debatten handlat om huruvida (s) eller (kd) var för långa tider i väntrum hade det självklart varit relevant att citera resten.
Men nu handlar ju min/vår invändning mot det Hägglund sa om att han inte tycker att det är ett problem att vi får en uppdelning i vården utifrån plånbok, yrke, bakgrund eller vad det nu kan vara. Jag är helt säker på att Hägglund är alldeles tillräckligt begåvad för att förstå att Monas ”väntrum” var en bild.
Och jag är helt säker på att Hägglund vet att det aldrig, någonstans, någonsin, kommer att vara möjligt att ge alla vård direkt utan någon väntetid för någon. Åtminstone inte i en demokrati, där man kan räkna med att medborgarna protesterar om skatten överstiger 100 procent…